Samma avgrundsdjupa sorg

Jag var rädd för att älska igen

Rädd för att låta någon komma nära

Rädd för att visa vem jag var

Jag gjorde många modiga saker

För att tvinga mig att gå vidare

Men det var konkreta, verkliga saker

Aldrig något som innefattade känslor

Men så stod jag där

På torget

I min ljusblå sommarklänning

För exakt två år sedan

Och släppte garden

Rev muren

Släppte in solen

Två år senare

Pendlar jag mellan ånger och tacksamhet

Över att jag vågade

Jag har åter igen förlorat något älskat

Och jag känner hur mörkret tar över

Hur jag sluter mig

Hur jag skapar avstånd

Tiden går

Jag skriver inte längre så ofta om Julia

Men det betyder inte att hon inte finns i mina tankar

Hon finns i mina tankar

Ständigt

Det är så länge sedan

Jag har skrivit otaliga inlägg om saknaden och sorgen

Och den ser likadan ut

Den minskar inte

Har inte ändrat karaktär

Jag tycker bara att jag upprepar mig

Jag har väl inte heller samma behov att ventilera den

Samtidigt har det inträffat så många andra svåra saker i mitt liv att jag har svårt att separera känslorna

Jag och Molly har nyligen varit på Rhodos

2005 var vi här med Julia

Jag fick verkligen kämpa med alla minnesflashbacks och för det mesta gick det bra

Men en kväll när vi tittade på showen brast det för mig när jag såg en liten tjej stå och digga

Hon påminde så otroligt mycket om Julia

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag bokade resan dit av alla ställen

Men vi var angelägna att komma iväg just den veckan

Herregud vad länge sedan det är

Bara kolla på killarna

Killen där på stranden

Han har precis kommit i målbrottet

Den andra killen

Han i baren

Ja han älskar fart och kör gärna fortare än fortast

Han börjar sista året på mellanstadiet

Det är hisnande

Och jag själv

Jag är precis lika ung nu som då

Påsk - det är ju en jävla högtid att fira också

Ni vet vad jag tycker om påsk

Ni vet varför

För några år sedan satt jag i hallen och fixade i ordning denna lilla påskkärring

I går fick jag samla ihop mig för en annan liten påskkärring

Det är bara att bita ihop

28 oktober 2012

Älskade filifjonkan

Du skulle ha fyllt 9 år denna dag

Jag kan inte beskriva hur oändligt smärtsamt det är att inte få ha dig här och

fira din födelsedag tillsammans med dig

Denna dag har även blivit en dag att minnas våra älskade; GurraBurr och Pelle Kanin

Party on, ni älskade och saknade

Triggers

Sorgen kan gripa tag i mig när jag minst anar

Det är så det är

Jag har vant mig vid att det är så det kommer att vara

Ändå blir jag lika förvånad varje gång

Ändå är jag lika oförberedd på känslorna varhe gång

En helikopter, en bild, en sång, ett ord, ett klädesplagg......

Eller K

Där stod hon

Vid min busshållplats

På min gata i stan

En av de bästa

En av de allra allra bästa

Så ung, så mogen, så klok

En påminnelse om en annan tid

Ett annat jag

En påminnelse om glädje och sorg

Om saknad

Om smärta

K

Barnens första dagisfröken

Alltid nära till tröst, en kram, en öm strykning över armen när man behövde det

När jag behövde det

Och sånt behöver jag ofta

Tårarna strömmade nedför mina kinder efter det mötet

Det blev för mycket

Mina kvarter

Där tre av mina fyra barn har växt upp

Julia

Alla kände lika stor glädje som vi

Allra mest K

En tjej

Efter Wille och Ludde

Vi lämnade ett sommarsoligt Stockholm med glädje

Men också med vemod

Nästa gång vi sågs hade vi precis förlorat Julia

Och igår sågs vi igen och allt var precis som vanligt

Fast ändå inte

Provocerad

Jag sitter i kontorslandskap. Kan man väl kalla det för. Det är iallafall bara skärmar mellan skrivborden.

Igår, på andra sidan skärmen stod fyra kollegor.

Killar.

En fast, några konsulter.

De stod och pratade kyrkogård.

Kyrkovård.

Eller snarare bristen av engagemang.

Att man skulle betala för att lätta sitt dåliga samvete över att inte ha tid.

Och något klickade.

Det är ju den månaden.

Oktober.

Snart 28:e

Födelsedagen.

Den där tragiska, sorgliga med ballonger och rosa prinsesstårta.

Den utan själva huvudpersonen.

Jag blev provocerad av samtalet.

Självklart för de träffade en öm punkt.

Och jag kände att jag var tvungen att be om ursäkt.

För att jag öste ur mig. Spydde galla.

Att jag avslöjade något jag vill behålla för mig själv.

Iallafall inte belasta ytliga arbetskollegor med.

För det mesta är jag kontrollerad.

Vilket jag trivs med att vara.

I ett sånt här sammanhang iallafall.

Men så släppte det lite.

Mycket obehagligt.

Jag vill inte att människor ska vara rädda för att jag ska tappa kontrollen igen.

Jag vill inte att någon ens ska fundera över om det kan inträffa.

Mina känslor är 'all over the place'

Bo Kaspers Ett ögonblick i sänder

Tårarna grumlar mina ögon

Det finns så många låtar som väcker min sorg.

Detta är en av dem.

Efter de här omtumlande veckorna då kropp och hjärna har gått på högvarv ligger känslorna nästan utanpå huden.

Inte mycket behövs för att det ska brista.

Jag är smärtsamt medveten om födelsedagen.

Den ligger där och gnager.

Själva födelsedagen brukar inte vara ett problem.

Då är vi nära. Alla vi.

Det är nedräkningen till den.